Yttrandefrihet på internet – går det att stoppa näthatet?

Yttrandefrihet på internet är en minst sagt het potatis i ett samhälle där tekniken passerat juridiken. Nyligen ägnade Malou stora delar av sitt program ”Efter Tio” på TV4 till att lyfta fram frågan om det utspridda blogghatet och det villkorslösa nätet.

En sammanbiten Anton Abele satt i soffan och föreslog moral och etik som ämne i skolan för att få bukt med problemet med hatet på internet. Jag tycker mig se tydliga paralleller mellan problemet med hatet på internet och den illegala fildelningen. Jag vågar påstå att det aldrig går att gå till botten med ett problem genom att kriminalisera tusentals unga människor via en ihålig lagstiftning.

Jag kommer här nedan föra fram argument om varför jag tror att hatet på internet är en resistent bakterie som inte går att behandla med lagstiftning.

Det offentliga rummet har på mycket kort tid förändrats avsevärt. Idag utgör bloggarna ett självklart inslag i samhällsdebatten och dess demokratiska funktion går inte att underskatta. Parallellt med insiktsfulla och engagerande blogginlägg trängs kränkande, rasistiska och totalt meningslösa blogginlägg.

Jag tillhör den generationen som växte upp på 90-talet; en tid då internet fortfarande befann sig i sin linda. Sökte gjorde man på Altavista, chattade gjorde man på Aftonbladet. Jag minns fortfarande hur fascinerad jag var över den anonymitet som internet gav mig. Internet ingav en känsla av osynlighet, ingen kunde se eller höra mig, jag var fri att säga precis vad jag ville till vem jag ville.

Idag vet jag vilka lagar och föreskrifter som reglerar yttrandefriheten på internet, men faktum kvarstår; den stora massan har ingen aning.

Genom bloggen kan vi med minimala resurser nå ut till allmänheten med vilket budskap vi vill. Texter som aldrig skulle få något redaktionellt utrymme kan med några knapptryck göras tillgänglig för alla med tillgång till internet. En uppsjö av förtal, hotelser, kränkningar och andra juridiska övertramp figurerar dagligen i bloggvärlden, varför? – Jo, därför att bloggen fungerar som en digital dagbok för gemene man, och i sin dagbok, ja där skriver man vad *%* man vill eller hur!? På bloggen behöver man inte stå till svars för vad man skriver, och ännu viktigare; man har ingen aning om vem man skriver till…

Detta leder till ett digitalt vilda västern där man ser sig själv som 007- med rätt att kränka.

Jag vågar påstå att problematiken med avsaknaden av moral och etik på internet är en konsekvens av mediets natur. Internet hade aldrig blivit vad det är idag om man inte kunde vara anonym. Behovet av att spy lite galla då och då är (kritisera mig gärna) ett mänskligt behov. Problemet är att internet i stort sett blivit den enda arenan för att uträtta detta behov. På detta sättet har internet blivit en smältdegel för etiskt, moraliskt och juridiskt hänsynslöst innehåll.

Alla problem är till för att lösas heter det. Trots att jag är en obotlig optimist är jag beredd att hävda att vi även i framtiden kommer att få stå ut med lagbrott i alla dess former på internet.

För att återkoppla till likheten med den illegala fildelningen så tror jag inte att någon lag i världen kan begränsa den uppenbart starka viljan att villkorslöst skriva vad man vill på nätet. Exakt samma mekanismer ligger bakom Ipred-lagens misslyckande med att mota tillbaka den enorma massa som kräver gratis tillgång till upphovsrättsskyddat material.

Människan har i alla tider missbrukat makten. I förrgår var det slaveri och kolonialism, igår var det kyrkans makt som missbrukades och idag är det internets makt som missbrukas.

Min bloggkollega och tillika vän Leo Plöen framför en intressant tanke i ett internationellt regelverk som skulle reglera publiceringslagar över internet. Jag delar denna tanke, men precis som Leo antyder är detta en lag för utopia. Jag tvivlar starkt på att någon lagstiftning kan få bort hatet från internet.

Jag menar istället att det är internets konstruktion som bjuder in och öppnar upp för hatet.

Så länge tekniken tillåter oss att vara osynliga kommer hatet på nätet att frodas.

AV Natanel Berntsson