Kan Internet stärka dialogen med medborgare?

av Jakob Svensson den 26 november 2009

Det anser Regeringen som i och med ett pressmedelande från tidigare i november ger Sveriges Kommuner och Landsting 800 000 kronor för att fortsätta att utveckla metoder och verktyg för att underlätta medborgarnas deltagande i de politiska beslutsprocesserna. Exempel på verktyg som pressmedelandet tar upp är elektroniska medborgarförslag, SMS-frågeverktyg och chattverktyg. IT-verktyg anses förbättra dialogen mellan medborgare och myndigheter och göra den politiska beslutsprocessen mer transparent och tillgänglig.

När det gäller Internet och medborgardeltagande initierat inifrån den representativa demokratins institutioner, handlar det ofta om ett uppifrån och ner perspektiv. Det behövs skapas en dialog mellan politiker och medborgare för att förstärka den representativa demokratin vars legitimitet av vissa anses hotad då valdeltagande minskar och de politiska partierna tappar i medlemsantal. Internet ses som ett medium där medborgare kan samtala med varandra och de folkvalda inom ramen för den representativa demokratin. Således handlar det inte enbart om att stärka dialogen, utan främst att förstärka den grund de folkvalda står på. Genom att delta i dessa projekt online, deltar vi också i legitimeringen av det representativa politiska system och vi har idag.

Ovanstående inomparlamentariskt initierade online projekt ska icke förväxla med utomparlamentariskt initierad medborgaraktivism där Internet används för att gå runt statlig kontroll och territorium för att skapa opinion och protest, som twittrandet i Iran och Moldavien tidigare i år var exempel på. När vi talar om Internet och medborgardeltagande är det således viktigt att hålla isär begreppen framför allt med hänsyn till vart initiativet återfinns, inom eller utanför parlamentet.

Innebär då deltagande i inomparlamentariska IT-projekt att medborgarnas delaktighet ökar? Återigen är det viktigt att hålla isär begreppen. Att delta kan innebära att man som medborgare blir/känner sig mer delaktig i besluten. Men deltagande innebär inte per automatik sådan delaktighet. Att sätta upp en debattsida på nätet för medborgarna att chatta på och sedan inte ägna chatten någon uppmärksamhet är ett exempel på deltagande utan delaktighet. I begreppet delaktighet ligger en maktdelningsaspekt, att beslutsfattare delar med sig/delegerar en del av beslutsmakten. De ofta citerade deltagande budgeteringsexperimenten med ursprung i den brasilianska staden Porto Alegre är ett exempel på hur en del av till exempel en kommunalbudget läggs i händerna på deltagande medborgare.

Inom EU finns det en rad projekt (till exempel Debate Europe) där Internet ska ge medborgarna en möjlighet till dialog och på så sätt stärka det parlament färre än 50 % av de röstberättigade legitimerade genom att gå till valurnorna i juni tidigare i år (se här). Jag har dock inte hittat något exempel där EUs debattsidor på nätet haft någon betydelse för beslutsfattandet. Tvärtom har en föregångare till Debate Europe stängts ned utan att de diskussionstrådar som utvecklats tagits till vara på över huvud taget.

Frågan vi måste ställa oss när nu Regeringen lanserar Internet som ett verktyg i dialogen med medborgare och fortsätter satsa skattepengar på detta, är i fall medborgarnas möjligheter att vara delaktiga i den politiska beslutsprocessen stärks, som det hävdas i pressmeddelandet, eller om dessa IT-verktyg och online-projekt egentligen handlar om att legitimera det system som föder initiativtagarna? Blir kommunala debattsidor på nätet ett verktyg för politiker att hävda delaktighet när det egentligen handlar om att hänvisa debattsugna till en plats bortom beslutsmakt, för att sedan arbeta ifred från högljudda medborgare?

Dela med dig:
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Twitter
  • Digg
  • Google Bookmarks
  • LinkedIn
  • Live
  • StumbleUpon

Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på http://twitter.com/lilltrasan.

  • MikS
    Du skriver: "Jag har dock inte hittat något exempel där EUs debattsidor på nätet haft någon betydelse för beslutsfattandet". Frågan först och främst är väl om ens om det borde ha någon betydelse? Är det bra eller dåligt om någon debattsida på nätet påverkar beslutsfattande? Övriga kommentatorer har varit inne på det också. Personligen låter det som slöseri med våra pengar att ge SKL 800 000 för något liknande projekt i Sverige (även om det är "kaffepengar" i sådana sammanhang).

    Jag skulle säga att länken du lägger till det miljöpartistiska förslaget i Alingsås är en indikation på en närmast (i nuläget) farlig väg att gå. Den typen av budgetallokerings-attityder på nätet skulle nog inte alls förbättra den genomsnittlige medborgnas inflytande. Tvärtom skulle det öppna upp för skeva preferenser av de intressegrupper som är mest aktiva på nätet. Inom många delar av det offentliga i Sverige försöker man basera budgetallokeringar på medborgnas direkta preferenser (t ex infrastrukturinvesteringar). Inom den verksamheten är det tydligt att gamla hederliga brevenkäter eller intervjuer fortfarande oftast ger mer representativt inflytande än internetpaneler och liknande. I framtiden kommer detta säkert förändras, men i nuläget... bevara oss från inflytande från "debattsidor" hos EU-parlementet eller den lokala kommunen (Vem hänger på sådana sidor till att börja med? Lobbygrupper och rättshaversiter?).
  • lilltrasan
    Intressant diskussion. Det är en viktig aspekt som MikS tar upp som jag antar gäller allt politiskt deltagande som gör anspråk på beslutsmakt - det vill säga är de som deltar/ hörs representativa, och bör de således få vara med att bestämma? Och en annan aspekt är vad vi ska ha politiker till i ett samhälle där alla beslutsfattande delegeras till medborgare/ berörda parter? Deliberativ demokrati har sitt ursprung i en direktdemokratisk tradition, det är därför som den är så svår att applicera i en representativ demokrati.
  • Du ställer viktiga frågor, Jakob.

    Att vi kan transformera egov till gov 2.0 och sedan we.gov krävs att många mäktige personer "get it" . Att vinna de en i en tar tid men det jobbet är oerhört viktigt. Personligen tycker jag att det spottstyver storlek av 800.000 till bara SKL är inte så väldigt uppmuntrande. Låt oss hoppas att snart det mång milljon satsning som behövs också kommer fram.
  • Interessant innlegg.
    Internett kan ideelt sett legge til rette for en mer demokratisk samtale via bredere deltakelse, men som du peker på vil ikke en demokratisering av samtalen nødvendigvis føre til en demokratisering av systemet?
    Og som blant annet Matthew Hindman har vist (http://bit.ly/cMkFW) er ikke deltakelse i samtalen på Internett nødvendigvis bedre representativt forankret eller representativ enn offentligheten for øvrig. Hvordan skal vi forholde oss til at Internett realiteten kanskje bare blir nok en arena hvor tradisjonelle eliter regjerer?

    Oppsummert: Er en ikke-representativ samtale på Internett demokratiserende?

    Beklager norsken:)
  • lilltrasan
    Vi måste komma ihåg att Hindmans artikel fräsmt baseras på en undersökning av politiska bloggare i USA - där tror jag faktiskt att sociala medier erbjuder mindre elitisktiska fora för deltagande. Men frågan är om deltagande på FaceBook och Twitter generellt är så politiskt eller inriktat mot att förändra/förbättra samhället?

    Jag tror att samtal kan blida allianser, gruppering, samhörighet och förståelse och detta är viktiga aspekter av medborgarskap även om dessa samtal inte är representativa. Således, för att svara på din fråga, ja ikke-representativt samtal på Internet kan i längden ha positiv påverkan på demokratin, men det finns många led i den kausala kedjan mellan samtal online och demokrati
  • Du har rett om Hindman. De ulike mediene/tjenestene må forstås hver for seg. Blogg er ikke det samme som facebook, som for øvrig heller ikke er det samme som twitter. Jeg tror ofte vi gjør oss selv dummere når vi forsøker å forstå de sammen. Vi overvurderer likheten på overflaten og går glipp av mer signifikante forskjeller dem i mellom.

    Slik det fungerer i Norge har vi i dag fått en slags politisk mellomoffentlighet blant de færreste av de få som bruker twitter aktivt, mens facebook nok for de fleste oppleves mer privat. Blogger spiller en relativt marginal rolle i offentligheten som sådan, etter min oppfatning.

    Jeg er enig i din siste kommentar, men oppfatter det som et problem at optimister gjerne overvurderer denne effekten, samt nettdialogens forankring i de brede lag.
  • lilltrasan
    Vi ska varken övervärdera eller undervärdera de sociala medierna, det ska bli intressant att se dess betydelse nu när vi ska ha val i Sverige nästa år, men hur var det i Norge? Twittrade Stoltenberg, jensen et al.?
  • Ja, mange av de mest profilerte kandidatene var tidvis aktive på twitter.

    http://www.vl.no/valg/article4526236.ece

    Og blant de tre prosentene i befolkningen som bruker twitter jevnlig var nok dette stas. Men nedslaget i befolkningen var beskjedent:

    http://www.tns-gallup.no/?did=9088157
  • @iacob Forøvrig en interessant artikkel du la ved der, av Hindmann. Og, ja....det kan se ut som eksisterende sosiale strukturer vedvarer selv med introduksjonen av internett og økt to-veiskommunikasjon, men jeg tror likevel at vi kan se begynnelsen på en demokratisering. Det er i dag stemmer på Internett som nok aldri ville sett lyset i den tradisjonelle offentligheten.
  • Jeg tror du har rett. Andelen som deltar i det politiske ordskiftet er blitt større med Internett. Og blant dem er det også flere som blir hørt. Men sistnevnte er fortsatt en relativt liten gruppe, og den preges av The Usual Suspects av med høyt utdannede resurssterke som sjelden har problemer med å bli hørt i tradisjonelle medier, om de skulle ønske det. Dette diskuterer Hindman i dette intervjuet:

    http://www.youtube.com/watch?v=lV4YkU-HHCU&feat...

    Men Hindman får også kritikk slik som denne fra Micah L. Sifry: http://bit.ly/uvl33

  • Vil ikke all deltagelse på et vis kunne påvirke....også beslutningstagere. Gir man mange verktøy til brukere for deltagelse, vil da det også kunne påvirke "makta". Tror det er vanskelig å si noe absolutt her, men jeg synes det er rart og lage et skaprt skille mellom den demokratiserende samtalen og en demokratisering av systemet.
  • lilltrasan
    precis - det är en gytter av kausala samband emellan
  • Jeg er enig. Det er ikke nødvendigvis et skarpt skille, men det er heller ikke noen nødvendig sammenheng. Og som samfunnsvitere må vi stille kritiske spørsmål, også når vi er begeistret.
  • @iacob...helt enig. Det er, som jeg har sagt før, alt for mye uforbeholden hallelujastemning rundt sosiale medier. Hilsen kritisk samfunnsforsker :)
blog comments powered by Disqus

Previous post: Vad sociala medier (också) är för mig

Next post: Hur ser du ut på Eniro?