Av Jenny Ballin
Yttrandefriheten i Sverige innebär att varje enskild individ i Sverige har rätt att ha åsikter utan att bli censurerad (så länge det inte går emot hetslagstiftningen). Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet och nödvändigt för att kunna ha ett fungerande demokratiskt samhälle enligt mig. Utan åsikter från de som bor i ett samhälle blir det svårt att utveckla det i en demokratisk anda. Därför tycker jag att det är kanon att folk vädrar sina åsikter, vare sig man är glad eller arg. Men ibland får det vara någon måtta. Ibland går vi svenskar över gränsen vad gäller yttrandefrihet och istället för att säga sin åsikt blir det ofta elaka kränkningar och elaka kommentarer, utan några som helst grundliga argument.
…
Junior-VM i ishockey har spelats borta i Kanada. Unga män som åker till andra sidan världen för att försöka vinna jvm-guld och göra oss svenskar stolta. Alla spelare och ledare som åkte är jag hundra på gjorde det med ett ärligt försök att vinna jvm-guldet. Men ibland går det inte alltid som man vill och ibland måste man bita i det sura äpplet. Någon måsta ju förlora och tyvärr fungerar sportens värld så.
…
När ett svenskt lag spelar kan jag känna att det finns en viss tendens att vi svenskar får tycka och tänka precis vad vi vill om laget och hur det spelar. Att kritisera spelarna när det går dåligt, att spekulera i laguppställningar, att hylla när det går bra och så vidare. Och det har jag egentligen inga problem med men jag blir riktigt arg när man riktar konkreta personangrepp på spelare i laget.
…
Sverige förlorade mot USA i semifinalen i junior-VM och det var verkligen tråkigt. Spelarna kanske inte gjorde sin bästa match men jag är säker på att när pucken släpptes var alla i hundra procent fokus på att verkligen vinna matchen. Jag har svårt att tänka mig att någon av spelarna inte ville vinna och inte ville kämpa det hårdaste de kunde. Men ibland räcker inte ens det och det måste man ha förståelse för. Men det är här mitt problem kommer in.
…
Tydligen fanns det många ute i våra svenska stugor som hade många starka åsikter om laget och spelarna och ville vädra sina åsikter på nätet, genast hittade vissa människor en syndabock. Syndabocken i detta fall blev en man vid namn David Rundblad. En hockeyback som råkade göra några misstag i matchen, men fasiken han är inte mer än människa. Skillnaden är bara att han råkar spela hockey och vara så duktig att han blev uttagen till jvm-laget och spelade jvm framför hela svenska folket. Och gör man det blir man tydligen en svensk egendom, där man får säga vad man vill om honom utan att direkt tänka på att han faktiskt är en människa. Jag har även svårt att tänka mig att han själv är nöjd över sin insatts men räcker det inte där? Räcker inte hans egen besvikelse?
…
Nästan direkt efter matchen startades en Facebook-sida som heter: ”Vi som vill se att Rundblad sitter på bänken i matchen om 3e platsen i JVM 09/10″. På måndagseftermiddagen hade gruppen redan 1500 medlemmar. Redan 1500 medlemmar som tycker han är dålig, lägg då till hans personliga besvikelse och jag tror du har en kille som inte direkt mår kanoners. Det är här jag ser ett problem med de nya tekniska möjligheterna som finns. Allmänheter startar bloggar på Internet där kränkningarna haglar. Niklas Wikegård talar öppet i svt-play att David Rundblad är som en liten sjuåring som bara kollar puck. Nu kanske detta inte låter så farligt men på Internet försvinner inget, utan man kan gå tillbaka flera gånger och till exempel lyssna på när Wikegård så fint förklarar hur dålig Rundblad är.
…
Vidare hittade jag även detta inlägg på jvmbloggen:
Ironiska Ivar skriver:
05 Januari, 2010 kl 2:56
”Du är så jävla värdelös Rundblad! Fan vad jag hatar dig! Hora!”
…
Som sagt spelar man i Tre Kronor, är man en svensk egendom och då får man väl stå ut med lite elaka kommentarer eller? I detta fall ser jag Internet som ett forum för kränkningar. Enligt PUL (personuppgiftslagen) får man inte kränka någon. Men PUL gäller inte om texten har ett journalistiskt syfte och jag tror tyvärr att David Rundblad och juniorkronorna hamnar i den kategorin; journalistiskt syfte. Därför kan varken PUL eller någon annan stoppa alla personlighetskränkande påhopp som i detta fall kommer vara kvar ett bra tag på nätet.
…
Jag tycker bloggare och chattare ska sluta med dessa påhopp och bara släppa det. Sverige förlorade och det finns inget vi kan göra något åt det. David Rundblad behöver inte höra av andra att han ”suger”, är värdelös osv. Fortsätter denna jakt på honom som syndabock har vi enligt mig ett praktexempel på när Internet och yttrandefriheten krockar.
…
Jenny Ballin
Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på
http://twitter.com/lilltrasan.
av Marko Tosic
Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har människor världen över haft en sådan fantastisk möjlighet att kommunicera med varandra så som de har idag. En individ från Sverige kan utan tidsfördröjningar kommunicera med en annan individ från andra sidan jordklotet. Detta kan göras i skriftlig, auditativ eller bildlig form, eller varför inte alla tre i en salig blandning. Det som möjliggör denna spektakulära bedrift är Internet, denna unga medium har revolutionerat sättet vi, Homo sapiens, kommunicerar med varandra. Världen har med andra ord blivit allt mindre, och den fortsätter att minska i en allt mer accelererande fart.
Internet är oerhört viktigt då den är global och sträcker sig graciöst över landgränser. Det finns idag regimer och stater världen runt som vill tygla denna fria, flygande, fågel. De vill slita loss dess vingar och sätta den i en rostig bur vars stank är oumbärlig för denna demokratiska fågeln. De som tyglar den fria fågeln återkommer jag till längre fram i texten.
Internet är folkets medium
Internet är framtidens kommunikations medel, den är demokratins vassaste vapen, den har potentialen att bli kunskapens källa, världens bibliotek. Internet har ersatt fönstren i våra hem. När vi vill se världen ser vi inte längre ut från våra fönster, utan vi ser in i skärmen framför oss, vi surfar på Internet. Internet är folkets medium. Därför anser jag att staten bör ha strikt begränsad makt gentemot denna fantastiska, storpotentiella och nyskapande medium.
Yttrandefrihet
Internet möjliggör global spridning av åsikter, idéer, information, tankar och mycket annat. Det är den mest effektiva plattform där vanliga medborgare kan göra sina röster hörda. Yttrandefrihet på Internet är ytterst viktigt med tanke på den potentiella inverkan den har på politiska och etiska frågor samt inverkan på samhällsdebatt och andra ämnen som inte nämns i denna text.
De som tyglar den fria fågeln
Oroligheterna i Iran var het på tapeten i medierna under 2009. Under presidentvalet i Juni förra året, då Ahmadinejad utsågs som segrare, utbröt uppror och oroligheter. Där talades det, bland annat, om valfusk. Under dessa oroligheter har oberoende journalister inte tillåtits verka fritt i landet. Det var främst folket i Iran som på eget bevåg förde ut information om läget i landet. Detta skedde, bland annat, via bloggar, Twitter, Youtube och Facebook. Något som regimen försökte förhindra, dock utan framgång. Detta är ett tydligt exempel på vilken viktig roll Internet spelar i främjandet av demokrati och det fria ordet. Folket bör ha en kanal som garanterar yttrandefrihet och förbud mot censur.
Kinas regering är känd för att censurera och blockera sidor på Internet. Ett exempel är då regeringen blockerade världens mest populära videosajt, Youtube. Anledning till detta var att videoklipp som visade protester i Tibet lades upp där. Detta agerande av regeringen är ett sätt att få kontroll över den information som är tillgänglig för medborgarna. Denna järnhand är givetvis högst odemokratisk. Dessutom finns det många andra länder runt om i världen, ett femtiotal, som censurerar information på Internet. Varför demokratiska länder inte sätter mer tryck på dessa stater angående detta, är en fråga värd att begrunda.
Censur
Den enda acceptabla censuren på Internet anser jag är den som är till för att skydda barn. Denna censur kan tänkas innefatta saker som med vetenskapliggrund kan tänkas vara skadligt för barns mentala och fysiska hälsa. Sådant material kan tänkas vara pornografi, extrem våld, stötande bilder av krig samt annat. Då talar vi egentligen om en tillfällig censur, då barn blir äldre och anses vuxna bör denna censur upphävas.
Slutsats
Internet har stor potential inom många områden. Vi har sett vilken viktig roll den har för demokratin, att vara det medium som ger röst åt medborgare världen över. Visst kommer det att finnas medborgare som missbrukar detta medium och yttrandefriheten. Många kommer att bli kränkta, porträtteras på ett oönskat sätt samt hängas ut. Intet nytt under solen, missbruk av friheter är lika gammalt som dagen de stiftades på papper. Fördelarna med ett ytterst fritt Internet väger mer än nackdelarna. Låt den fria fågeln flyga fritt.
”Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.” ~ George Orwell
Skrivet av Marko Tosic
Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på
http://twitter.com/lilltrasan.
Som ni har läst under julhelgen kommer jag att ta över Viskningar och Rop. Eftersom julen idag officiellt ska städas ut tar jag nu tag i bloggen inför det nya året. Min ambition med Viskningar och Rop är att skapa en blogg med tydlig akademisk prägel, men som också tar hänsyn till den mer lättillgängliga stil som blogggenren påvisar. Man ska inte behöva vara akademiker för att finna nöje, nytta och intresse av att följa Viskningar och Rop. Den tematiska inriktingen kommer fortsatt att vara mot kommunikation på Internet i allmänhet och i sociala medier i synnerhet.
Under januari och februari kommer jag att publicera ett antal gästinlägg på bloggen. Studenter på Karlstads universitet som läser kursen Mediernas Mekanismer har fått skriva blogginlägg om Internet och yttrandefrihet, reklam på bloggar samt om pressetik vid känsliga händelser. De bästa inläggen kommer att publiceras här. Först ut är Natanael Berntsson som skriver om E-mobbning. Ett allt vanligare problem som uppmärksammats i medierna (se här och här). Läs Natanels text här nedan, eller genom att följa denna länk.
Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på
http://twitter.com/lilltrasan.
av Natanael Berntsson
Yttrandefrihet på internet är en minst sagt het potatis i ett samhälle där tekniken passerat juridiken. Nyligen ägnade Malou stora delar av sitt program ”Efter Tio” på TV4 till att lyfta fram frågan om det utspridda blogghatet och det villkorslösa nätet.
En sammanbiten Anton Abele satt i soffan och föreslog moral och etik som ämne i skolan för att få bukt med problemet med hatet på internet. Jag tycker mig se tydliga paralleller mellan problemet med hatet på internet och den illegala fildelningen. Jag vågar påstå att det aldrig går att gå till botten med ett problem genom att kriminalisera tusentals unga människor via en ihålig lagstiftning.
Jag kommer här nedan föra fram argument om varför jag tror att hatet på internet är en resistent bakterie som inte går att behandla med lagstiftning.
Det offentliga rummet har på mycket kort tid förändrats avsevärt. Idag utgör bloggarna ett självklart inslag i samhällsdebatten och dess demokratiska funktion går inte att underskatta. Parallellt med insiktsfulla och engagerande blogginlägg trängs kränkande, rasistiska och totalt meningslösa blogginlägg.
Jag tillhör den generationen som växte upp på 90-talet; en tid då internet fortfarande befann sig i sin linda. Sökte gjorde man på Altavista, chattade gjorde man på Aftonbladet. Jag minns fortfarande hur fascinerad jag var över den anonymitet som internet gav mig. Internet ingav en känsla av osynlighet, ingen kunde se eller höra mig, jag var fri att säga precis vad jag ville till vem jag ville.
Idag vet jag vilka lagar och föreskrifter som reglerar yttrandefriheten på internet, men faktum kvarstår; den stora massan har ingen aning.
Genom bloggen kan vi med minimala resurser nå ut till allmänheten med vilket budskap vi vill. Texter som aldrig skulle få något redaktionellt utrymme kan med några knapptryck göras tillgänglig för alla med tillgång till internet. En uppsjö av förtal, hotelser, kränkningar och andra juridiska övertramp figurerar dagligen i bloggvärlden, varför? – Jo, därför att bloggen fungerar som en digital dagbok för gemene man, och i sin dagbok, ja där skriver man vad *%* man vill eller hur!? På bloggen behöver man inte stå till svars för vad man skriver, och ännu viktigare; man har ingen aning om vem man skriver till…
Detta leder till ett digitalt vilda västern där man ser sig själv som 007- med rätt att kränka.
Jag vågar påstå att problematiken med avsaknaden av moral och etik på internet är en konsekvens av mediets natur. Internet hade aldrig blivit vad det är idag om man inte kunde vara anonym. Behovet av att spy lite galla då och då är (kritisera mig gärna) ett mänskligt behov. Problemet är att internet i stort sett blivit den enda arenan för att uträtta detta behov. På detta sättet har internet blivit en smältdegel för etiskt, moraliskt och juridiskt hänsynslöst innehåll.
Alla problem är till för att lösas heter det. Trots att jag är en obotlig optimist är jag beredd att hävda att vi även i framtiden kommer att få stå ut med lagbrott i alla dess former på internet.
För att återkoppla till likheten med den illegala fildelningen så tror jag inte att någon lag i världen kan begränsa den uppenbart starka viljan att villkorslöst skriva vad man vill på nätet. Exakt samma mekanismer ligger bakom Ipred-lagens misslyckande med att mota tillbaka den enorma massa som kräver gratis tillgång till upphovsrättsskyddat material.
Människan har i alla tider missbrukat makten. I förrgår var det slaveri och kolonialism, igår var det kyrkans makt som missbrukades och idag är det internets makt som missbrukas.
Min bloggkollega och tillika vän Leo Plöen framför en intressant tanke i ett internationellt regelverk som skulle reglera publiceringslagar över internet. Jag delar denna tanke, men precis som Leo antyder är detta en lag för utopia. Jag tvivlar starkt på att någon lagstiftning kan få bort hatet från internet.
Jag menar istället att det är internets konstruktion som bjuder in och öppnar upp för hatet.
Så länge tekniken tillåter oss att vara osynliga kommer hatet på nätet att frodas.
AV Natanel Berntsson
Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på
http://twitter.com/lilltrasan.
När jag tog initiativet till den här bloggen var det för att ha den som grund till att bygga ett nätverk i Karlstad med folk som på ett eller annat sätt jobbar med webben. Ett sätt att komma varandra lite närmare både fysiskt och på nätet. Snabbare än vad jag kunde ana har broar byggts och vi känner oss lite mer som kollegor än konkurrenter. Vi har även lyckats utplåna den ständiga frågan; vad tycker du om den där andra personen som också jobbar med det du gör? Nätverka kommer vi fortsätta att göra i alla möjliga och omöjliga konstellationer. Twitter är ett utmärkt ställe att umgås på. Vill du fortsätta att hålla koll på folk från Karlstad så har jag samlat ett gäng här.
I Hanna och mitt fall blev vi kollegor på riktigt då vi båda nu finns på Hello Clarice. Vi kommer fortsätta blogga på www.hello-clarice.se. Patrik hittar ni på www.arwengrim.se och Philip återfinns på www.philipwildenstam.se. Eftersom att Jakob är den enda som fram till idag saknar en egen plattform tar han nu över Viskningar och rop och kör vidare för egen maskin.
Läs Jakobs tidigare inlägg här.
Som jag har visat på i tidigare blogginlägg finns det de inom akademin som både är positiva och negativa till dagens digitala utveckling. En intressant kritik kommer från de som menar att vi i och med en ökad användning av Internet och sociala medier går in i ett övervakningssamhälle. Idag kan vi till exempel googla potentiella pojk- eller flickvänner, se vilka gemensamma vänner vi har på Facebook, samt följa deras dagliga förehavande genom ett konstant flöde av statusuppdateringar och tweets. Inte nog med detta, genom att gladeligen fylla information om oss själva, våra preferenser och favoritmärken på alla möjliga sociala och kommersiella forum, bidrar vi med gratis arbetskraft i form av kundundersökningar till företag som Nike och Apple. Facebook kan också sälja riktade reklamplatser på just vår profilsida mot bakgrund av de grupper vi är med i, vilka sidor vi besöker och den information vi väljer att dela med oss av.
Jag har tidigare bloggat om ovanstående fenomen mot bakgrund av en till synes förlorad dimension mellan privat och offentlig sfär i ett allt mer nätverkat samhälle. I kommentarerna till detta inlägg kom en motsättning upp till ytan; anser vi riktad reklam vara en tjänst från företagens sida, att de tar vara på våra synpunkter och preferenser, eller tycker vi snarare att vi förser kommersiella företag med gratis PR-arbete (om vi ens vet om att den information som vi genererar om oss används i kommersiella syften)? Med andra ord, vad vissa väljer att klassificera som reklam, väljer andra att benämna i ordalag som erbjudande och tips på bra grejor.
Det är i denna diskussion som jag vill återuppliva gamle Marx och hans syn på arbete, proletariat och alienation samt placera honom mitt i den digitala tidsålder vi lever idag. Det är lätt att förstå att det gratisarbete sociala medieanvändare utför å kapitalets vägnar är problematiskt ur ett marxistiskt perspektiv. Marx menade att arbetarna trängdes in i gigantiska militariserade fabriker och blev alienerade, förfrämligade från produkterna av sina arbeten, och därmed också från själva arbetet. På Internet trängs vi inte in i militariserade fabriker, tvärtom kan man säga att vi trängs i sociala nätverk och deltar snarare gladeligen i marknadsföringen av produkter och organisationer då dessa är viktiga markörer i det identitetsbyggande arbete som pågår på sociala medier (se mitt tidigare inlägg). Märken och produkter blir till symboliskt kapital i uppbyggandet av våra personliga varumärken. Det är kanske därför som en del ser detta gratisarbete som oproblematiskt, en win-win situation. Företagen får sina marknadsundersökningar och plattformar med möjlighet till riktad reklam, vi renomésnyltar på varumärken och knyter dess konnotationer till vår egen person.
Är Marx teorier överspelade i en marknadsekonomi med sociala medier och me-informers? Enligt Marx kommer vi närmare oss själva då vi arbetar och är kreativa. Men om inte detta sker på våra egna villkor förvandlas vi till en kugge i ett större och ogreppbart maskineri som vi inte har något inflytande över. Är vi makt- och aningslösa inför det vi skapar på Internet? Eller är det tvärtom så att vi gör egna och reflekterade val över de produkter, organisationer och märken vi vill förknippa vår person med via profilsidor, tweets och statusuppdateringar? Kollektiv kreativitet är ju något som en del menar befrämjas på Internet med möjlighet till sampling, remixning med wiki-tekniker och wave-verktyg. På Marx tid var arbetet ett uttryck för människans kollektiva samhörighet, idag ser vi exempel på uttryck för kollektiv samhörighet även genom de nätverk vi skapar och väljer vara en del av på nätet. Istället för förfrämligande närmar vi oss varandra, inte bara genom de nätverk Internet ger oss möjlighet att delta i och skapa, utan även genom de varumärken och organisationer i vars konnotationer vi finner likasinnade kamrater.
Jag har dock en gnagande känsla över att vi missar något väsentligt i ovanstående analys. Är det verkligen rimligt att konsumenterna betalar för produktutvecklingen samtidigt som de marknadsför produkten? Facebook hjälper mig till exempel att hålla kontakten med mina vänner, men bara om jag tilllåter Facebook att sälja målanpassade reklamplatser genom att använda den information som jag lägger upp och genererar genom mitt Internetbeteende. Och det är företagen som äger den digitala infrastrukturen som bestämmer användaravtalen genom vilka användare ger upp kontrollen över den information som de genererar. Varje statusuppdatering, varje tweet och varje köp som vi gör online bidrar till den privatägda informationsdatabas som kommer att utgöra grunden för framtidens marknadsföring. Således frågar jag mig ifall de sociala medierna bidrar till att vi säljer, eller snarare ger bort, inte bara vår arbetstid, utan även vår personlighet till kommersiella företag att tjäna pengar på? Vår personlighet har blivit till en vara för sociala medieföretag att sälja till intresserade företag, samtidigt som vi alltmer behandlar vår personlighet som ett varumärke att stärka och knyta positiva associationer till. Kanske är det vår tids yttersta tecken på alienering och exploatering då vi har blivit så främmande för vår egen person och särart att vi frivilligt reducerar det till ett bricolage, ett hopplock, av olika varumärken.
Vad tror ni?
Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på
http://twitter.com/lilltrasan.
Anders Tufvesson arbetar som digital mediestrateg på Two och är nu aktuell med Webbstrategiboken.
En marknadsföringsbudget ska räcka till många olika aktiviteter. Organisationens varumärke eller varumärken ska marknadsföras för att organisationen ska nå de mål som är uppsatta i en affärsplan eller verksamhetsplan. En marknadsplan läggs upp för att hitta mixen mellan olika aktiviteter och marknadsföringsinsatser. Ofta sker det enbart i samarbete med en reklambyrå. Helt naturligt är den plan som läggs av reklambyrån lagd utifrån vad reklambyrån har för kunskap, det vill säga vad de är bra på och ofta ligger fokus på traditionell reklam. De jobbar också enligt staffetpinne-metoden. Först kunden, sedan reklambyrån och därefter webbyrån och/eller pr-byrån. Marknadsplan och medieval får därför stort fokus mot tv, radio, tidningar, och andra typer av traditionell reklam. Blir det något över till webben är det frågan om kampanjer i form av banners och på senare tid ”något fräckt” i de sociala medierna. Jag drar inte alla reklambyråer över en kam här. Det finns gyllene undantag, men väldig ofta ser det ut på det här sättet. I vissa fall finns det också med en mediebyrå och vad en mediebyrå tillför när det kommer till internetbaserad reklam, är för mig ett stort frågetecken. De tillför ingenting, förutom att fördyra affären då de har lägre rabatt hos många mediesäljare än vad en webbyrå har.
En bättre modell att utgå ifrån när det kommer till att sätta upp en marknads- och medieplan, är en hederlig klassisk ”trekant”. Det är en modell där kunden, reklambyrån och webbyrån tillsammans lägger upp planerna för året (om en pr-byrå är med blir det en ”fykant” och det kan också bli en kul samvaro). På så vis får webben rätt fokus från början och fördelningen blir med stor sannolikhet bra fördelad för att nå framgång i att bygga organisationens varumärke. Webbplatsen blir mer central i en organisations totala marknadsföring och den traditionella marknadsföringen kan på webbplatsen tas om hand på ett bra sätt. När webbyrån är med från början ökar chansen att allt hänger ihop. Risken är annars att kampanjer som går i andra medieformat som exempelvis TV, landar besökare på konkurrenters webbplatser. En undersökning gjord av Forrester Group visade att 30 procent av dem som ser en tv-reklam började söka på webben efter mer information. De sökte inte på varumärket eller organisationen bakom reklamen utan på generella ord som produktens benämning eller ord som skrevs eller sades i filmen. Om organisationen inte ligger med i sökmotorer på det ordet eller orden, kan det vara så att de av misstag marknadsför en konkurrent. Jag brukar roa mig med att testa olika ord och produktsökningar när en organisation sänder ut marknadsföring och det är sällan som jag i sökmotorlistan hittar den organisation som står bakom reklamen. Eftersom TV-reklam är väldigt dyrt är det synd att kasta bort delar av kostnaden på konkurrenterna. En annan sak som oftast glöms bort är hur en kampanj ska mätas. Om webbyrån får reda på att en kampanj är på gång kan de sätta upp webbplatsens statistikverktyg för att mäta de kampanjer som utförts utanför nätet.
Det finns med andra ord många fördelar för kunden att satsa på en trekant, men få gör det då reklambyråns grepp kring kunden tyvärr är alldeles för hårt (vi pratar skamgrepp här). De inser inte att trekanten ger mer affärer och skapar en betydligt bättre helhetsbild där webbyråns och reklambyråns kompetens används ihop. Observera att jag säger samarbete, inte att webbyrån ska ta överhanden. Jag förespråkar en bra mix av rätt medieval, annars är risken att medieplanen väger över på de saker där reklambyrån tjänar pengar – inte på det som är bra för kunden.
————————————————
Anders Tufvesson arbetar som digital mediestrateg på Two och är nu aktuell med Webbstrategiboken.
Anders Tufvesson arbetar som digital mediestrateg på Two och är nu aktuell med Webbstrategiboken.
Boken är indelad i fyra delar: ”Innan du bygger en webbplats”, ”Hur du drar besökare till webbplatsen”, ”Hur du tar hand om besökarna och gör dem till kunder” samt ”Hur du analyserar din webbplats för att öka affärsnyttan”.
Bokens ledord är affärsnytta och jag uppmanar alla som på något sätt arbetar med webb att läsa den. För mer info och beställning besök webbstrategiboken.se.
/Gunnar Bark
———————————————————–
Vad är webbstrategi?
I december 1990 lanserades världens första webbplats, cern.ch. Fram till dess var Internet ett nätverk som mest användes inom militär-, forsknings- och universitetsvärlden. När Tim Berners-Lee, forskare på Cern, uppfann ”the world wide webb” gav han dock världen en ny möjlighet att kommunicera. Fram till 1999 var webben teknikdriven. Det innebar att om du kunde din html, http och tekniskt kunde knåpa ihop en webbplats var det du som fick uppdraget. 1999 började reklambyråer få upp ögonen för webben. Det var då vi fick webbplatser som var broschyrer, fast på webben. Färg, form och text skulle harmonisera och helst skulle navigering, struktur och layout vara unik för webbplatsen, något som gjorde många webbplatser i stort sett omöjliga att använda. 2003 började fokus glida över till innehåll. Naturligtvis skulle tekniken finnas med och vi ville ha allt snyggt förpackat, men för besökaren var det innehållet som var målet. De senaste åren har också användbarhet hamnat i fokus. Vi vill inte fundera på nästa steg utan vi vill ha enkla och användbara webbplatser. Webben fungerar också som relationsskapare och ska uppmana till dialog, den är inte en passiv informationsbärare. Det är därför vi nu, 19 år efter första webbplatsen gick live, måste tänka till innan vi bygger en ny webbplats. Det är många frågor som måste få ett svar innan ens första lilla designskiss görs. Exempel på sådana frågor är: Vilka är målgrupperna och vad har de för mål med sitt besök på webbplatsen? Hur ska navigering, struktur och funktion ta hand om dem för att de skall nå målen de har med sitt besök? Vilka Unique Selling Points har organisationen och förverkligas dessa på webbplatsen?
För 3 år sedan satt jag med marknadschefen för Myresjöhus och pratade målgrupper för deras nya webbplats. Han gav mig då den målgruppsbild som han och reklambyrån arbetat fram. Målgruppen var 70-talister och 80-talister med god ekonomi. Det räcker tyvärr inte för att kunna bygga en webbplats. Det ger viss information om design och funktioner på webbplatsen, men det är inte tillräckligt för att hitta hur en webbplats skall kommunicera med besökarna. Här måste målgruppen delas isär betydligt mer. En målgrupp kan exempelvis vara de som aldrig byggt ett hus förut, en annan är de som byggt hus tidigare. Sedan finns det en målgrupp som har skrivit ett kontrakt men ännu inte flyttat in i det färdigbyggda huset. Det finns också en målgrupp som köpte ett begagnat Myresjöhus. Målgrupper som är i olika faser har också olika behov, de vill ha information om olika hus, de vill komma i kontakt med en säljare, de vill hitta en tomt, de vill beställa en katalog och så vidare. Målgrupper och mål är en process som tar tid och ligger till grund för hur den färdiga webbplatsen ska kommunicera med besökaren. Ett sätt att ta reda på hur de processerna ska fungera är med modellen ”Veta – Känna – Göra”. Vad vill besökaren ur en viss målgrupp veta när de landar på webbplatsen, hur vill du att de skall känna och vad är målet med besöket, det vill säga vad vill de göra. Just målet, göra, är en vital bit. Vi vill inte fundera på vad nästa steg är när vi surfar runt på en webbplats, vi vill bli serverade. Om inte din webbplats tar hand om besökaren gör säkert en konkurrerande webbplats det. Navigering och struktur är något som en webbstrateg arbetar mycket med innan en webbdesigner/webb art direcrtor kopplas in.
När det är dags att börja med design är första steget så kallade wire-frames, vilka enbart tittar på placering av funktion och objekt utifrån målgrupp och funktionsperspektiv. När struktur och wire-frames är klara är det dags att utforma design. Felet många gör är att gå direkt till design och missar de två stegen som kommer innan.
En bra webbstrategi tar hand om besökaren och gör besökaren till kund. Det gäller inte bara webbplatser där affären utförs på webbplatsen utan även de där själva affären sker utanför webben. Webbstrategi är det arbete som utförs för att webbplatsen på lång sikt ska generera affärer till den organisation som står bakom webbplatsen.
Till sist vill jag gärna sätta webbstrategin i ett perspektiv. Webbstrategi är en del av den digitala mediestrategin. Den digitala mediestrategin är den övergripande strategin som tar hand om alla digitala medier, inte bara det som du gör med din webbplats. En digital mediestrategi hanterar också det som händer på webben fast utanför din egen webbplats, din internetmarknadsföring samt hur du jobbar med din traditionella reklam för att kunna mäta och landa den snyggt på din webbplats. I den digitala mediestrategin finns självklart intranätet med som en grund. Den sociala webben är högst påtaglig och närvarande. För mig är det självklart att den sociala webben är en del i det totala utbudet och fungerar som en välanpassad del i den totala digitala strategin. Webbstrategi är egentligen bara en liten del av den helhet som kännetecknas av en organisations totala digitala närvaro.
Det som jag kallar ”Business by web”.
———————————————————–
Detta är ett gästblogginlägg från Anders Tufvesson som arbetar som digital mediestrateg på Two.
I somras i samband med den stora Nordiska medieforskarkonferensen som gick av stapel på Karlstads universitet, bjöds konstnären Markus Öhrn in, med finansiell hjälp från Kungliga biblioteket för att sammanställa ett omskrivet konstverk av det censurerat material som Statens biografbyrå klippt bort under de åren de har verkat (från 1911). Biografbyrån hade bland annat uppdraget att förbjuda filmer eller delar av filmer som kunde anses strida mot lagen, goda seder, verka förråande, upphetsande eller förvillande av rättsbegreppen. Biografbyrån hade till exempel många åsikter om vad som var en ohälsosam och osund sexualitet och således skulle klippas bort. Varje klipp arkiverades med en kort motivering varför det klippts bort. Ett exempel var två kvinnor i en säng som diskuterade hur skönt det var att slippa män. Homosexualitet ansågs inte som en sund sexualitet och skulle således inte visas på film med risk att åskådarna skulle ta efter ett beteende man ansåg skadligt (den så kallade magic bullet teorin).
Det finns mycket att anmärka på i Biografbyråns praktiker. Ska verkligen en statlig institution som denna bestämma vad som är bra eller dåliga sexuella aktiviteter? Och är det verkligen på det viset att åskådare tittar på film helt okritiskt och tar efter det beteende som visas där (jämför med videovåldsdebatten)? Men det som Biografbyrån gjorde bra, var att arkivera det bortklippta materialet samt kort motivera varför det censurerades. Det är således öppet för oss efterlevande att förundras över samt dra slutsatser om gårdagens moraliteter de normer som rådde då. Nyckelordet här är genomskinlighet eller transpararens, att medborgare vet vad som censureras och varför, samt att detta är något som vi har full insyn i. Detta efterfrågar jag även på Internet idag.
Varför tas vissa klipp bort på YouTube? Vi kan alla anmäla klipp, men vilka anmälningar agerar Youtube på och vilka låter de gå? Ett klipp har tagits bort eftersom det ansågs ”erotiskt laddat”. Andra klipp tas bort på grund av icke-önskvärt politiskt innehåll. Och visst material tas bort på grund av upphovsrättstlagstiftning. I vissa fall kan man ställa sig bakom att videos plockas bort då det gäller exempelvis främlingsfientlighet och hets mot folkgrupp. Men det borde göras, anser jag, mot bakgrund av tydliga demokratiska prioriteringar (och inte ekonomiska), och detta borde vara en process som vi medborgare har full insyn i för att undvika spekulationer och konspirationsteorier.
Dagens digitaliserade samhälle är bra på många sätt, men den är inte fri från censur, dominerande normer och moraliska övervägande som styr vad som anses vara acceptabelt och inte (se här och här). Och kanske borde vissa videos och visst material censureras mot bakgrund av hetslagstiftning och demokratiska värderingar. Men hur detta censurerande ska gå till och går till borde vara en genomskinlig och transparent process, något som den inte är idag.
Jakob Svensson, Fil. Dr. är verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. När han inte bloggar på Viskningar och rop hittar du honom på
http://twitter.com/lilltrasan.
